Jag ska inte skriva om det som hänt mig de senaste åren, inte idag. För idag ser jag framåt. Lycka och sorg går hand i hand. 

Idag vet jag att man kan känna lycka och glädje trots att man bär på sorg och saknad. Det ena utesluter inte det andra.

Jag tror att jag vågar påstå att den prövning livet utsatt mig för sedan 28/1-22 har inte på något sätt knäckt mig.

Jag har gått genom helvetet men kommit ut på andra sidan. Jag har lärt mig massor om mig själv, jag har gått till botten med så mycket. Jag har varit en stor blöt fläck som sakta stabiliserats. Jag har plockat ihop mig själv bit för bit. Det har varit två steg fram och ett tillbaka. Men här är jag nu, starkare, hel och glad. 

Det är så många frågor som fått svar. Så mycket som varit fel i mitt liv men som nu rättats till. 

Jag står stadigare nu än någonsin förr, jag vet vad som är viktigt, jag har lärt mig att livet kan föräbdras på ett ögonblick, jag vet att livet inte är för evigt, drt kan ta slut när som helst. Och jag vill fylla mitt med människor jag älskar, som ger mitt liv mening, som alltid finns där, som skrattar med mig och som låter mig vara den jag är, som villkorslöst bryr sig om mig och som får mig att må bra. Jag vill fylla mitt liv med upplevelser, glädje och kärlek.

Jag har allt det här i mitt liv just nu, jag tar inget för givet. Men jag mår bra, jag känner mig lycklig och jag lever varje dag. Jag vet att det var mina föräldrars önskan, att jag och mina syskon ska vara lyckliga.

Jag hoppas dom ser mig nu.