Ännu en helg på taket

Ännu en helg har förflutit och vi har tillbringat en stor del av den på taket som omväxling.

Hustaket är så när klart, bara farstukvisten kvar. Annars är nocken på och alla plåtar.


Mamma och pappa kom med husvagnen i Fredags och har bott på Mellsta när de inte varit och hjälpt oss. De är guld, verkligen!
Vi (dom: mor och far, tog initiativet) har städat upp på byggplatsen och jag tog med mormor och Gottfrid på en tur till soptippen. Där tränade jag backteknik och om jag får säga det själv gick det riktigt bra.
Mamma verkade lite skrajsen där bak och tyckte nog att jag kunde ställa mig utefter ena sidan och att vi sen kunde springa till kontainern med skräpet.

Vi fortsatte idag arbetet uppe på Garagetaket och på ett par timmar var teglet på. Sen återstod lite plåtskruvning och nocken får vi ta imorgon när vi fixat mer nockspik.



Fikapaus på bygget:



Gottfrid fick därefter gå hem tillsmmans med mormor och ta en tupplur.

Nockspiken tog ju slut och därför kom aldrig nockpannorna på på garaget idag. Micke stannade dock kvar och spikade nockband och då fick han besök av den familj som köpt tomten alldelest bredvid vår. De hade två tjejer i Julia och Agnes ålder  så dom blev jätteglada.
Det verkar som att vi får hitta oss en annan grillplats ;)
Kul, att området fylls.

Jag känner mig så glad att vi valde det område vi valde. Det känns som hemma och helt rätt. Längtar efter den dagen då vi får ta vårt pick och pack och flytta dit.

Nu är jag dödstrött. Hostar fortfarande som en gast och trodde ett tag att jag fått lunginflammation men jag har nog inte det. Behöver nog bara sova lite.
Ska slänga mig i soffan nu tillsammans med Micke och se på TV. Han är inte på bygget ikväll  så det gäller att passa på att njuta av en hemmakväll. Dom växer inte på träd.

Ränndalar borde inte få finnas!

Ränndalar, det är ett ord och ett fenomen som ger mig rysningar.
Ni som inte vet vad det är, var glada för det och jag hoppas att ni slipper ha med detta otyg att göra.

Taket är i alla fall på nu på huset. Nåväl, i alla fall nästan. Nockband och nockpannor återstår att montera. Riktigt slitsamt och riktigt svårt att få det rakt, framförallt efter ränndalen.
Vi har tillbringat varje kväll på taket, idag kunde inte jag eftersom vi ju som bekant även har en liten treåring som behöver omsorg emellanåt.
Omsorg har han dock fått även de andra kvällarna, av sina snälla systrar Julia och Agnes. De är guld värda och jag vet inte hur vi skulle klara oss utan dom.

Jag hoppas taket blir godkänt och tätt så att vi kan lägga det till handlingarna.

Mycket jobb är det men roligt när man gör framsteg. Tårar och förtvivlan när man inte får till det och inte vet hur man ska göra. I de jobbiga stunderna, då det känns övermäktigt och slitsamt så brukar jag blunda och tänka mig huset när det är klart. Jag ser framför mig vårt fina kök, jag hör hur brasan sprakar i kaminen och tänker mig vad mysigt det kommer att bli när vi får adventspynta.
Då inser jag vad priviligerad jag är som får vara med om detta.


Takläggning

Idag kom stora lyftmaskinen till vår hjälp för att lyfta upp takpannorna, Tack!





Omkring kl 9 i morse droppade dom in, dom som vek några lördagstimmar för att hjälpa oss med taket. Det är värt guld och jag kan inte nog tacka er:
Tommy, kom fastän han hade sina tjejer. De väntade tålmodigt med en film hemma hos oss, Tack!
Niclas och Jonas, trots tonårströtthet och förmodat nattvak masade dom sig till kvarnsveden i ottan för att plocka tegel och jobbade på som bara den, Tack!
Magnus tog med sig Linus och tillbringade Lördagen på vårt tak, plockandes med tunga tegelpannor, tack och tack!
Magnus stannade dessutom till sen eftermiddag och såg till att vi fick på en taksida och lite till. Tack!
Pappa kom för 3:dje helgen på rad och jobbade på i sann "40-talist anda", Tack!
Mamma skötte ruljansen med 3 åringarna Gottfrid och Selma tillsammans med Agnes Tack!

Utan er alla hade den här dagen inte blivit så bra som den blev, jag hoppas ni förstår att det är uppskattat.



Imorgon kör vi resten. God natt!