Skitastma, skitallergi

Ja jag blir ledsen ibland, ledsen över att Gottfrid är så begränsad. 
Jag vet, det finns värre saker, dödliga sjukdomar osv. Men ibland behöver man få bli ledsen över nåt som gör min älskade pojken ledsen, även om det inte är en dödlig sjukdom. 

Hans astma och allergi kryper in och förstör och vissa saker kan man inte kompensera. 
Idag blev det tydligt. 
Ett försök till lek med två kompisar slutade i tårar. Båda var på väg till halloween discot på Knuten. Alla klasskompisar skulle dit också. 
Jag erbjöd honom att åka dit en kort stund men då säger han, hulkande av gråt:
"Jag tycker inte om Knuten, vill inte åka dit, man äter bara en massa sötsaker och kan inte andas. Varför måste alla mina kompisar tycka det är roligt" 

Så är det. För att överhuvudtaget kunna åka dit en kort stund gäller följande: 
1 Tabl Aerius
Ögondroppar
Nässpray
Dubbel dos symbicort 
Och ev extra dos buventhol

Detta gör ungen lättirriterad, speedad och ändå, i stort sett varje gång han varit där, så har han lufthunger, trots ovanstående  meny! Dålig ventilation, många ungar i liten lokal (de flesta har husdjur och det sitter i kläderna) och inte minst discoröken!!! 
Det brukar sluta i katastrof, känslor som inte kan kontrolleras och ihop med allt godis och kopiösa mängd socker som erbjuds......Nej ingen av oss tycker det är värt det och inte ens han själv. 

Alla skulle dit idag och han blev därmed ensam. Inte ens det faktum fick honom att vilja åka dit och det säger en del om hans upplevelse av det hela. 

Astma, allergisk astma är ett förbannat skit och det gör ont i mammahjärtat att han begränsas så! 

Vi hyrde film, gjorde pizza och drack zingo. Det blev bra till slut men inte samma grej liksom, och imorgon ska han kompenseras med spökvandring på Orsa camping. Lördag blir det spökdisco och bowling. 


Efter regn kommer sol

Ja i morse vaknade jag med hjärtat i halsgropen. Har jobbat för fullt hela natten......i mitt undermedvetna. 
Jag har flyttat runt hus, Micke har gett bort hus, vi fick börja renovera ett från grunden som jag köpt av en arbetskamrat. De hade inte råd för de ville ha tillbaka pengar på skatten. Micke gav bort det hus vi skulle sälja för att finansera renoveringen samtidigt som jag hade sorg över att inte få bo kvar hemma här i vårt hus. 

Jag har kämpat med jobbet och hade en stor klump i magen när jag vaknade ur mina snurriga drömmar. 

Sjukt trött släpade jag mig upp och iväg. Gottfrid hade samma känsla tror jag. Morgonen kan sammanfattas som motig. 

Förmiddagen fortsatte på samma sätt. Inkorgen fylld efter en dags vab. Bara att hugga in i skörden, alla meddelanden var inte roliga. 
Motigt! Ingen bra känsla. Kändes som att jag plötsligt inte kunde mitt jobb, allt tycktes felbedömt och för att citera "direkt felvisande" (i det fallet vet jag att jag hade rätt, utan tvekan, och helt och hållet rättvisande, men i stunden var det tungt och innebar ju en konfrontation)

Motigt......så pass motigt att jag surfade in på offentliga jobb. Kanske fanns nåt ledigt lagerjobb, nån Skrubb som behövde städas eller nåt där man inte behövde ha med folk att göra. 

Överlevde dagen, fick lite positiv energi av min duktiga student. Vi fick skratta lite åt våra journalgrodor och det lättade upp lite. 

Hemma ville jag helst dra en filt över mig och sova. Att dra på sig träningskläder och ge sig iväg till Falun för ett träningspass i höstrusket lockade inte. Men har jag betalat tusen spänn för skiten så är jag för snål för att hoppa över ett pass. 

Intervaller......12 till antalet, 90 sekunder långa och med löptekniken i fokus. Svettigt, flåsigt, jobbigt MEN vilken otrolig energi det ger. Att tillsammans med gruppen utmana sig, haka på deras tempo och tänka att jag SKA klara av det här! 
Endorfiner, positiva känslor och ett lyckorus när man inser att....fan det gick ju😊

Kom hem som en ny människa, mer positiv, lättare i sinnet och känner att jag nog ska ge sjuksköterskeyrket en chans till (även om det är mycket som skulle kunna vara på ett annat sätt).

Fantastiskt vad gemenskap och fysisk aktivitet kan göra för psyket och humöret. 
Rena rama antidepressiva medicinen.

Amen!


Årets första VAB

Idag myser vi hemma jag och prinsen
Helgens kalasande satte sina spår. Trots full medicinering pallade han inte katterna. Med sargade luftrör och svullna ögon tar vi därmed en vilodag. Det är så lätt att man bara kör på, i med mer medicin och iväg till skolan. Men idag kände jag, varför?? Varför proppa i honom medikamenter så att han blir trött, irriterad och okontrollerad bara för att vara duktig, gå till jobb och skola och prestera. Nä, dom får klara sig utan mig helt enkelt och han har varit i skolan varje dag sedan kikhostan förra året. 

Det är en sak att vara hemma och en annan att orka med tempot i skolan. Så vi stannade hemma. Kurerar honom idag och hoppas på att kunna vara i skolan resten av veckan. 

Någon kan säkert ha åsikter om detta. Varför vi skickar honom på kalas bland katter när han inte tål dom. 
Om hela klassens grabbar ska på kalaset så är det inte så lätt att säga till honom att han inte kan gå pga allergin, då skulle han inte kunna göra nåt, SÅ  Vi gjorde ett försök, det gick nästan. Han klarade två timmar men hade det jobbigt efteråt. Han hade haft roligt och det är huvudsaken. 

I stort sett alla har djur och med allergi mot dom blir man begränsad. Vi har också varit tvungna att sluta skicka honom på minidisco. Dålig ventilation, discorök och många barn i liten lokal tog kål på honom varje Torsdag. 

I November börjar vi hypersensibilisera honom och hoppas på gott resultat.