Livet

Jag jobbar på och det funkar tycker jag. Ett par timmar om dagen, snart två veckor. Jag har känt mig glad och positiv och har lovat att ta en dag i taget. Har ju fortfarande bra och dåliga dagar men alla dagar är jobbdagar. De dåliga dagarna blir det bara jobb och inget annat. De bättre dagarna ..... ja de har inte varit jättemånga men förra vecka tig jag en kortare promenad en kväll samt var på yoga. 

Idag var en trög dag. Hjärnan är dimmig, munnen svider, tröttheten och tyngden i kroppen är lite lätt förlamande. 
Och idag kom, som väntat, de liiiite negativa känslorna krypande. 
Det här att jobba och inte vara fullt frisk. Att inte fungera som tidigare, att det som tog mig tio sekunder att få en överblick på förr, nu tar betydligt längre tid, måste göras ibland flera gånger för att få till det.,.... ja det är i ärlighetens namn lite knäckande för självförtroendet. 

Alla är snälla, respektfulla, peppande och accepterande ...   men det är ovant att känna att folk nästan måste tassa lite på tå runt mig. Det har aldrig hänt förr, jag har bollat många saker, varit en god kollega och någon att räkna med. Att känna att man inte fungerar så längre (eller just nu åtminstone) ja det är ganska deprimerande faktiskt. 

Idag har det snurrat många tankar, om allt möjligt kring min yrkesroll. Om jag inte klarar att prestera mer än såhär ska jag då ens vara kvar? Men vart passar jag annars? 

Jag vet att jag måste stilla mig lite, det har inte gått så lång tid och jag måste ge mig själv en chans. En dag i taget. 
Men idag var en sån där tvivlets dag. Imorgon är en annan dag. 

Grå lördag

Grå grå november. Helt ok att vila. Och det tänker jag göra hela dagen. 

Micke och Gottfrid ska till badhuset på eftermiddan. Det är en sån aktivitet jag inte klarar men som Gottfrid älskar. 
Med mamma får ungen åka ner 67 meter i en mörk gruva och med pappa blir det ett stimmigt badhus... haha

Min migrän har släppt, nu försöker jag hämta mig från effekten av medicinen. Den ger en lätt baksmälla och ihop med jobb-baksmällan så blir en vilodag helt utmärkt. 

Nu ska jag ialla fall kravla mig upp och försöka åstadkomma lite lunch. 

Ha en bra lördag i gråvädret!

Tillbaka på jobbet

Allt med att vara tillbaka känns bra. Arbetskamrater, komma ut i vanliga livet, känna sig normal, trivs så oerhört bra på min arbetsplats och har fått så mycket värme och kärlek så det svämmar över de senaste två dagarna. 

Allt är bra.... eller....

Ja allt utom att jag legat i stort sett hela eftermiddagen och kvällen idag. Direkt efter jobbet ett par timmar, sen lite kaffe och tillbaka och ta en bild till mitt leg, handla fredagsgott, slänga in en pizza i ugnen så Gottfrid slipper svälta sen stupat i säng igen. Denna gång i sällskap sv migränmedicin. 

Så två timmar på jobbet och 6 timmar i sängen. 

Jag ber en bön att det är en invänjningsperiod!
Jag vill verkligen jobba. 

Tar det för vad det är, vilar när jag måste så får vi se. En dag i taget. 

God natt!