Livet som Frida

Jaha, så var det då nytt år igen. En hel del har hänt senaste året, inte minst tänker jag på vår "husresa".

Förra nyårsaftonen firade vi i vårt ljusblå hus i Nygårdsdalen. Där hade vi första parkett vid tolvslaget och kunde beskåda fyrverkerierna som spred sig över hela stan från fönstret på övervåningen.

Mycket låg framför oss och vi stod i full färd med att försöka få huset sålt och därmed ha möjlighet att förverkliga vår nybyggardröm.
Januari bjöd på husvisning och den 20/1 skrev vi kontrakt om försäljning till den trevliga familjen från skräddarbacken. Vi kunde därmed på allvar börja planera vårt nya boende.

I Februari skrev vi kontakt med Fiskarhedenvillan efter att ha fått bygglov för att bygga en förlängd och omritad Lärkan. Många beslut skulle tas samtidigt som vi skulle förbereda flytt från huset vi tillbringat de senaste 8 åren av vårt liv. Agnes var 5 år då vi flyttade in och har i stort sett växt upp i blå huset.
Medan jag och Micke tyckte det var skönt att äntligen kunna lägga krutet på det som var roligt och börja helt från noll så packade barnen ner sina rum med ett visst vemod vilket jag förstår och ett visst vemod kände jag även själv.

I slutet av Mars gick så flyttlasset till Kvarnsveden och Sveaborgsgatan. Lägenheten var stor, låg på nedre botten och hade en liten uteplats. Verkade helt okej. Mycket av bohaget från huset såldes eller renasdes bort, en del av sakerna magasinerades hos faster i Äppelbo. Mycket stuvades dock in i lägenheten och packades inte ens upp.
De följande veckorna ägnades åt att tömma huset och städa vilket vi fick god hjälp av föräldrar att lyckas med. Själva flytten genomfördes i regn och snöslask.

20/4 lämnade vi ifrån oss nyckeln till huset.

I slutet av April gjöts grunden till vårt nya hus och den 26/4 kl 07,00 anlände stora lastbilen innehållandes en byggsats som skulle bli vår nya bostad.

På Agnes födelsedag i Maj satte Micke och Pappa i de första spikarna i byggprojektet då de spikade takläkt i Garaget.

Veckorna gick och vi såg vårt hus växa upp på åkerplätten här på pastorsgatan. I slutet av Maj flyttade våra grannar in på Kumminstigen och jag minns att det kändes som en evighet tills det var dags för oss.

Lördagen den 22/5 plockade vi upp pannorna på taket med god hjälp av Mickes Jonas och Niclas, Magnus och tommy, Magnus son, Pappa och inte minst Alf med lyftkranen. Mamma skötte ruljansen och markservicen.

I Juni var det dags för student då Louise slutade gymnasiet. Livet tar ju som bekant inte hänsyn till festligheter och samma dag som var en glädjens dag blev en tråkig dag med sjukdom. Det slutade dock bra vill jag tillägga men man fick sig en tankeställare om hur skört livet är och hur snabbt det kan förändras.

Bygget fortlöpte hela sommaren och varje ledig stund ägnades åt huset. Om inte i praktiskt arbete så i planering och olika val. Ruljansen därhemma i lägenheten skulle också funka och jag ljuger om jag säger att allt gick smärtfritt. Det blev en jobbig sommar med mycket slitningar, Men även många roliga stunder. Framförallt kan jag känna att jag kommer att sakna en del av den tiden då mamma och pappa kom med husvagnen i stort sett varje helg och hjälpte oss. Guld värt och vi hade väldigt många roliga stunder tillsammans under byggtiden. Självklart delade vi jobbiga stunder också då allt kändes slitsamt och segt. Känner värme i hjärtat då jag inser hur mycket tid och energi mamma och pappa lade ner på vårt bygge. Minns allt slit men också trevliga kafferaster, ibland tillsammans med någon trevlig blivande granne och även trevliga kvällar i husvagen.

En av sommarens varmaste dagar, 3/7, konfirmerades Julia i stora Tuna kyrka och vi hade konfirmationskaffe i lägenheten. Vi kunde vara utomhus då solen strålade. Farmor, farfar, kusiner och fastrar med sambos kom. Likaså Mormor och faster Britta och Johnne. Morfar och Micke då? ja, de byggde hus. I gassande solsken spikade de gavelspets från morgon till kväll.

Agnes tog en paus från bygge och lägenhetsliv och stack till Åhus på beachhandbollsfestival. Hon fick åka och bo med familjen Lehtinen/Andersson och jag kan inte nog tacka dom för det.
Barnen har fått offra en del under sommaren för vår dröm och det känns inte jättebra. De fick ofta vara barnvakt och gjorde det jättebra. De har verkligen visat att de är kanontjejer och förtjänar verkligen att nu få njuta av lugn och frid i vårt nya hus. Lite extra lyx har vi kostat på i deras rum för att de ska få lite kompensation för det slit de lade ner för att vi bestämt oss för att bygga hus. Jag hoppas de förstår att de är uppskattade även om tröttheten ofta gjorde att de fick utstå en del gnäll från oss också.

I semestertiderna under Juli kom en snäll målare från Äppelbo hit och hjälpte oss med spacklingen. När ingen annan hade tid så slet han i värsta värmeböljan för vår skull. Han hjälpte oss på fler än ett sätt och jag hoppas även han vet att det uppskattades.

I Augusti började det dra ihop sig. Vi hade sagt upp lägenheten och planerade inflytt till 1/10. Vi stack iväg på en kryssning i slutet av Juli bara för att få lite andrum inför upploppet. tröttheten efter allt slit var tydlig då Micke slocknade kl 22 på båten och Jag strax därefter. Tjejerna fick välbehövlig avkoppling från vardagen och jag tror de hade roligt.

Det packades för flytt, kördes skräp, snickrades ordnades med praktiska saker som att samordna elektiker, rörmokare, kakelsättare och snickare. en hel del samtal till FH-villan blev det också men allt löste sig till slut.
25/9 gick flyttlasset, i spöregn den gången också. Flytten flöt på bra och det var skönt att vi kunde leva som en familj igen. Gottfrid var överlycklig att äntligen ha fått flytta hem till pappas hus, pappas och Morfars hus som han sa...hihi.

Mycket återstod sedan inflytt och första veckorna var ett riktigt kaos. Micke hade svårt att slå på bromsen och höll på att helt gå in i väggen. Jag hade i samma veva börjat nytt jobb och Gottfrid nytt dagis. Allt var ett enda virrvarr och det var mysket som skulle stämma.

Vi gjorde några vändor till Ikea för att komplettera med garderober och annat smått och gott.

Vi hittade till slut en balans och kunde varva färdigställande med familjeliv och vardagsliv på ett sunt sätt. Hösten rullade på och plötsligt var vi inne i November då julklappar och adventspyssel stod för dörren. Under December månad fylldes området på med ytterligare familjer.
Vi har från första stund känt att huset är perfekt planerat utifrån våra behov och vi trivs alldelest utmärkt.
Igår firade vi in nya året tillsammans med våra nya grannar och vänner. Tolvslaget bjöd på nyårsbrasa och raketer på tomtomten bakom vårt hus och ett bättre slut på 2010 och en bättre start på 2011 kunde vi knappast få.

Ser fram mot det nya året och allt vad det kan erbjuda för vår familj i vårt nya område tillsammans med nyfunna vänner.

Vill i denna "nyårskrönika" passa på att tacka alla som på nåt vis hjälpt ocss genom den här resan. Släkt vänner, föräldrar, bekanta, hantverkare etc. Ja alla som på nåt vis bidragit till att vi nu sitter här och myser och njuter i vårt nya hus. Ingen nämnd, ingen glömd. Det har varit en spännande, jobbig, slitsam, fysiskt och psykiskt krävande men väldigt rolig resa.

Önskar alla läsare ett riktigt gott nytt 2011