Livet som Frida - Måndag!

Våren verkar ha anlänt äntligen. Men inte är vi piggare för det!
Idag har varit en ganska slitsam dag skulle jag vilja påstå. Det lilla mostret, även kallad Gottfrid, har varit på sitt allra, allra sämsta humör och sugit musten ur sina åldrande föräldrar.

I över en halvtimme satt han mitt ute på gården i en enorm vattenpöl, på sin traktor och skrek. Han kom ingenstans men vägrade kliva av och tyckte att pappan kunde peta honom framåt med en pinne. Pappan säger nej, tro det eller ej, och katastrofen var ett faktum.
Till slut hoppar han så av traktorn, förflyttar sig till snöhögen och spaden. Spaden sitter lite hårt, eller var det snön som var hård, det har jag glömt. I alla fall var det nåt som inte riktigt passade herr Dahlman den yngre och han lade sig helt sonika ner i den stora vattenpölen. Och skrek som en hungrig gorilla........

Den "härliga" utevistelsen i vårsolen avslutades i geggan med två fastnade stövlar och en alltjämt högljutt protesterande minigris. Uttrycket "skrik som en gris" har fått komma till användning här hos oss idag.

Minigrisen började dagen med att matvägra, han tyckte han kunde få äta glass och godis istället. Det tyckte inte föräldrarna.
Dagen fortsatte sedan i "vägrandets" tecken och avslutades likadant. Jag tror att han helt självförvållat genomlidigt dagen hungrande. Trots flera materbjudanden har han envist vägrat och väntat sig att föräldrarnas nerver skulle krulla ihop sig likt ett brända hårstrån och därmed få dem att falla till föga och plocka fram stora glassburken! Visserligen har nerverna varit farligt nära ett ihopkrullande men någon glassburk har de inte förmått ersatt maten med. Till minigrisens stora förtret!

JAg fick en liten paus för att åka till optikern på synundersökning. Väl hemma därifrån, med vetskapen om att ett glasögoninköp är ett måste, började tonåringen äska pengar. Att ha ett sånt samtal några dagar innan lön är inte att föredra om man ska samtala med den här mamman. Detta blev droppen som fick bägaren att rinna över och hade jag haft en älv i närheten så hade jag utan tvekan hoppat! Är en obotlig ekonomisk ångestneurotiker! Hopplöst fall....... Stackars J, fick höra hela ramsan då dagens samlade uppdämda känslor kom ut som en stor plaskig, äcklig, kastspya!

Nej, idag var ingen bra dag. Inte ens en ynka timme av idag är något jag vill återuppleva. Hoppas på en bättre morgondag.