Att leva ut sin kärlek, hundra hjärtan om dagen och gulligull på Facebook hela tiden, det får mig att undra. Vad är det som ska bevisas? Och för vem ska det bevisas. 

Jag tycker det är jättekul att människor är lyckliga och är man nyförälskad blir man ju lätt sinnesslö. Visst man kan vilja visa hela världen sin kärlek men ibland blir det nästan pinsamt och känns som en demonstration. Som att det måste ut på medier för att visa att "vi är lyckliga, vi har det bra och allt är röda rosor och rosa moln" som att man även övertygar sig själv. 

Jag gör det också ibland för att visa hela världen min uppskattning för mina fina barn och familj, men jag lever inte ut hela mitt kärleksliv på fejjan flera gånger om dagen. Och långa kärleksförklaringar spar jag och framför personligen. Det känns nästan oäkta att det är så himla rosa skimrande och underbart hela tiden. I vissa fall vet man ju att det absolut inte är så! 

Och jag kan försäkra att jag INTE är avundsjuk! 

Nåt annat som får mig att undra är att några är åt andra hållet. De bara måste berätta om alla sina problem och alla sina bekymmer, sjukdomar och krämpor. Det är bara elände och krämpor och missnöje över det ena och det andra. Hur mår dessa människor egentligen? Bekräftelsebehov, blir de inte sedda eller lyssnade på i sitt vardagsliv?

Jag kan också häva ur mig ibland när det rinner över, men inte i den utsträckningen som en del. 

Och mat, all denna mat som fotas och ältas. Frukost lunch och middag, allt ska dokumenteras. Tycker det är kul med nya matidéer och recept men är inte ett dugg intresserad av inlägg som " nu frukost, fil och flingor" och en bild på en filtallrik!! 

Jag vet att jag kastar sten i glashus och kanske inte är mycket bättre än det jag nyss skrivit. Men då får jag ju tänka till kring mig själv och mitt liv på sociala medier. 

Tror våra ungdomar kan bli stressade över sociala medier också . Det är inga nådiga krav om man ska leva upp till vad som delges.

Man ska träna i nya tuffa träningskläder, resa jorden runt, jobba, fixa hår, naglar och ögonfransar, äta hälsosamt, vara himlastormande lycklig, helst kär, ha nya möbler genomtänkt inredning, många nära vänner, ränna på krogen, leva livet, utbilda sig till nåt bra, vara med på alla möjliga aktiviteter, resa igen.....etc

Vad är det för fel på att skaffa en liten lägenhet, leva det liv man vill även om det är att jobba på ett vanligt jobb, vara ledsen ibland, leva själv ett tag, vara glad ibland, landa i livet och tänka efter vad man vill istället för att rusa genom det och göra saker som man tror förväntas av en. 

Självklart finns många fördelar med sociala medier. Man kan enkelt hålla kontakten och hitta gamla bekanta, nå fram med viktiga budskap, marknadsföra olika saker, information når många och man kan följa vänner och bekanta i livet och genom bilder och aktiviteter, det är fantastiskt bra och roligt. Och jag använder både fejjan och instagram flitigt så det är absolut ingen bojkott bara en fundering över vissa saker. 

Idag har Julia skrivit kontrakt på sin första lägenhet. Stort grattis 

Agnes har vi skrivit in på körskolan 

vad hände liksom?? Vart tog åren vägen??