När det aldrig blir bra nog

Jag har bestämt mig för att inte bry mig men ibland kan jag inte låta bli att känna en liten gnagande tagg.


Det spelar liksom ingen roll, det räcker inte riktigt till. Om jag så skulle lägga ner 2000 timmar och någon annan 3 så vore dom 3 timmarna en enorm bedrift. 

Om jag skulle genomföra nåt som för mig är en ganska stor grej så spelar det ingen roll hur bra jag skulle göra det så är det alltid någon annan som står för den största prestationen i betraktarens ögon. 

Det känns fånigt och egoistiskt men ibland, någon enstaka gång, skulle det vara skönt att höjas lite. Ibland kan jag inte låta bli att känna mig lite missmodig.....men bara lite. Tänker inte låta det ta över. Men ni vet att få höra rätt sak från rätt person/personer. 

Äsch, dagens dravvel! 

Hörs hej!