Varför hela tiden denna ständiga jakt? 

Jobbar till 16,45 varje dag utom en dag i veckan då jag slutar 13. 

Mina jobbdagar är intensiva, ofta blir dom längre än jag tänkt. 

Raska steg hemåt efter avslutad arbetsdag. Hjärtat slår lika raskt, klockan är mellan 17-17,30 och mycket ska hinnas innan läggdags. Jag jagar minuter, jag jagar tid. Livet måste ju levas och hemmet måste vara i ett ok skick. Läxor ska göras, mat ska lagas och ätas. Ja, ni vet vad jag menar. 

Det är lika för alla barnfamiljer dom inte är ekonomiskt oberoende och behöver jobba. 

Sen kommer den dagen i veckan då jag slutar kl 13. Raska steg hemåt, hjärtat slår i samma takt. Och hjärnan går på högvarv. Ivilken ordning ska jag ta det? Nu kan jag passa på att komma ikapp med tvätthögen, laga en mer tidskrävande middag, dammsuga, städa bilen när det är ljust.....ja just det, solfan skiner också och den måste jag ta vara på, dagsljus är bra för välmåendet. Om 30 minuter kommer Gottfrid hem från skolan, vad kan jag tänkas hinna innan dess? Blommorna hänger som snorkråkor i fönstret, behöver vatten, diskmaskinen blinkar klar......osv 

Nej NEJ NEJ!!!! Stopp stopp stopp. 

Dra i handbromsen, lyssna på hjärtklappningen, bejaka magvärken och kom ner  i varv för bövelen. 

Idag drog jag ner markisen och sket i promenaden i solen, blommorna fick sloka nån timme till, dammråttorna klarar sig själva en stund.....jag häller upp en kopp kaffe, tar fram en helt intelligensbefriad tidning och slår av en stund på takten. Njuter av tystnaden i min ensamhet. Känner hur pulsen sakta sjunker. 

Livet är här och nu! Sluta jaga efter det!