Tänka positivt

Ja hur lätt är det egentligen? Jag skulle säga att det är det svåraste av allt. Att se och fokusera på det som är positivt när man mår skit. Det är oftast det negativa som tar överhanden och där man lägger allt sitt fokus och sin energi. Det faller sig mest naturligt liksom. 
 
Jag är inte bättre än någon annan på just detta ska jag erkänna. Faller ofta tillbaka på det motiga och tunga. Jag förstår dock att om man genomgående fokuserar på det som känns dåligt och negativt så kommer man inte framåt. Och det är väl framåt man ska för att inte fastna.
Min tanke med detta inlägg är inte att framstå som nån guru i att tänka positivt. Nej, det är verkligen svårt att göra det. Min tanke är att om jag skriver ner det och delar det med er så blir det kanske lättare även för mig att komma ihåg det. 
 
Och om ni tänker efter så alldelest oavsett hur tungt allt känns så finns det alltid nåt att glädjas över, varje dag. Det tunga försvinner naturligtvs inte men jag inbillar mig att genom att lägga mer energi på det som faktiskt är bra så kommer det negativa så småningom bli mindre viktigt eller mindre framträdande i vårt liv. Vad tror ni?
 
Så vad kan jag plocka fram för bra saker i detta nu:
  • Natten som var har varit lugnare, jag har sovit lite bättre.
  • Jag ser fram emot förmiddagens yoga
  • Jag har en fin pojke som behöver mig varje dag och jag skickade honom nyss till skolan.
  • Jag har fått blom i en krukväxt ser jag, det gläder mig.
  • Jag har njutit av min första kopp kaffe
Fem saker, just nu, som är positiva. Jag kan rada upp fler och jag kan rada upp tusen saker som känns tunga. Men fokus på det som känns bra.
 
fem saker, varje dag, det funkar, jag lovar, prova. jag tror du kan komma på fler, skriv ner dom, det gör dom mer verkliga och du kan gå tillbaka och läsa dem när det känns tungt. 

Igår skrev jag ett inlägg där jag delade de jobbiga känslorna i att inte orka som man vill, det svåra i att inte fungera som tidigare. 
Om man vänder på det så lan jag ju konstatera att jag lärde mig nåt av det. Så vad kan vara positivt med att det gick åt skogen i min iver att kunna fungera som "vanligt"?
Ger er fem saker jag med lite ansträngning ändå kunde se:
  • Jag kan fortfarande rensa och städa även om jag inte kan ånga på som tidigare. 
  • Jag kom till insikt om hur viktigt det är att ta en sak i taget och lyssna på kroppen.
  • Jag lyckades komma ner i varv någorlunda med hjälp av SOAS som är ettverktyg jag fått på min KBT
  • Jag berättade om min upplevelse för micke istället för att hålla det för mig själv
  • Jag försöker acceptera att det är helt ok att inte göra allt klart samma dag utan låta det ta tid. 
Ni ser, man kan hitta en strimma ljus i allt, även det jobbiga. Jag tror att det hjälper mig att försöka tänka lite mer så. Jag lyckas absolut inte alltid men försöka är gott nog. 
 
Det var ett litet onsdagstips från mig.
Vi hjälps åt med det här va!