MENY
Senaste veckorna har jag varit tröttare än på länge. Tycker egentligen inte att ordet trött är en bra beskrivning. Trött kan alla vara mer eller mindre.
Tröttheten vid en utmattning är nåt annat. Den är bedövande, förlamande och hela kroppen är ur slag. Musklerna värker, hjärnan svider och olusten är i det närmaste outhärdlig.
Bakslaget jag nu tagit mig igenom har bestått av denna trötthet.
Minnet har sviktar, har suttit i bilen och glömt vart jag är på väg tex. Hamnat på fel sida stan och liknande.
Samtal har varit svåra då jag tappat ord och röd tråd. Även svårt att hålla fokus när någon berättat nåt.
Huvudvärk och influensakänsla i kroppen.
Uttorkade slemhinnor i näsa, ögon och mun.
Mage ur spel.
Känslomässigt labil.
Hjärtklappning och sömnsvårigheter.
Till slut fick jag ordentlig migrän och blev tvungen att stanna hemma från jobbet en dag.
Jobbet har fungerat ändå, jag har använt den lilla energin jag haft till att ändå fixa jobbet. Jag har rasat när jag kommit hem.
Felet jag gjort är att jag inte vilat på lediga dagar utan kört på. Det går ett tag men sen tar det stopp.
Igår var jag hemma. Vilade mest, promenerade långsamt, gjorde avslappningsövningar och avskärmade mig från livet en smula.
Nu är jag ledig i helgen och ska bara ta det lugnt. Så hoppas jag att kunna bromsa bakslaget så att jag inte dras djupare ner i min utmattning. Det känns inte lockande alls.
Ha en fin helg.
A
Hoppas du fått chans att vila. Det är så svårt vid bakslagen att inte låta sig dras ned för mycket. Jag brukar försöka tänka att om det är hjärnan som får min kropp att må så här så ska göra allt för att få hjärnan att sända ut må-bra-signaler till kroppens alla celler. Att mentalt återta kontrollen i den mån det är möjligt. På nåt vis tänka att min kropp kan du styra men inte mina tankar. Jag kan vända förloppet åt det håll jag vill, även om det inte går fort.
1