Att sammanfatta 2022 är kluvet. Jag är så glad att det är över, att få börja på ny kula, samtidigt är det ett tungt inlägg att skriva. Men på min väg framåt ingår det i bearbetningen. Så varsågoda, här är mitt skitår lite kort sammanfattat:

 

Januari:

Började bra med långfärdsskriskor på sjön, mys med barnbarn, utebad på altan i vårt spabad. 

Jag bytte arbetsplats också, från Åkershem till Hessegården (ja, jag vet, jag borde ha fattat att namnet på min nya arbetsplats var ett dåligt omen).

Min kollega och vän bytte och jag följde efter. Det blev ett bra byte, trots namnet. 

Jag hade hunnit jobba där en vecka. Minns att jag på fredagen tog en promenad efter jobbet och slogs av hur allt föll på plats. Jag mådde äntligen bättre, hade ett jobb som fungerade och som jag trivdes med, kände mig stark och harmonisk. Visst hade M varit frånvarnade med mycket på jobbet och ett behov av att vara ifred när han kom hem. Men under min promenad tänkte jag att en god middag, ett kvällsbad i spabadet för att ta igen lite tid tillsammans och få avkoppling var en god ide.

Jag kom aldrig så långt. 

Väl hemma möttes jag av en make som såg helt stirrig ut. Han bad mig sätta mig ner, och jag trodde någon hade dött.

Jag minns ordagrant vad han sa, jag minns vad han hade på sig och hur han såg ut, jag minns tonfallet jag minns ALLT:

- Frida, det är såhär,  Jag har blivit kär i en annan.

"Någon annan" visade sig vara hans dåvarande chef och det hade pågått hela hösten. Inte konstigt att han låg efter på jobbet, han hade ju fullt upp med annat. Sttessen och sömnsvårigheterna som jag oroat mig över visade sig bottna i något helt annat än det jag trodde. Förnedrande.

Allt var bestämt, han ville skiljas och det fanns inget som kunde ändra på det. Som ett mantra malde han på om att "Jag är ju kär i en annan" ....det fanns inget att diskutera. 22 år åt helvete för en flirt på jobbet. Jag minns att jag frågade om det helt hade slagit runt och det undrar jag fortfarande. 

220128 rasade min värld ihop. Allt jag trott på, min klippa blev till sand, har den någonsin varit en klippa? Har jag och familjen någonsin varit tillräcklig? Det blev svart för mig, tomt, min värld slagen i spillror och jag likaså. 

 

Februari:

Februari startade med Älskade barnbarnet Majas ettårsdag. Är så oerhört tacksam för mina barn och barnbarn. Den firades med tårta och paket och en egen bil till ettåringen. 

I allt virrvarr som var den här tiden tog jag min lilla bil och åkte till min bror med familj en helg. Utöver barn och barnbarn har jag mina fina syskon som under den här turbulenta tiden varit ett väldigt stort stöd, de har styrt mig tillbaka på banan när jag åkt av spåret, de har lyssnat de har funnits där och stöttat upp mig när jag fallit. Tack för det. 

I slutet av månaden flyttade M till en andrahands lägenhet för att få utrymme att tänka. I det här läget hade jag på riktigt en tanke om att vi skulle kunna börja om. Att få space var bra, jag gav honom det. Någon annan gjorde inte det. 

Vintern var i full färd med att fylla marken med snö och det kom några rejäla snöfall där  i slutet av februari. 

Maja kom på övernattning och fick mig att glömma mitt miserabla liv för en stund. 

 

Mars

Ja vad hände i Mars utöver att livet var kaos. 

Jag gick på samtal på familjerådgivningen, jag var till frissan, jag och M hade otaliga samtal. Allt var ovisst, allt var stört. Så många frågor och så många ambivalenta känslor. Jag fick tecken på att det fanns en chans för oss, men detta slogs åter i spillror när jag till slut förstod att det bara var jag som backat och gett utrymme medan någon annan tog för sig. Jag föll.....igen. 

Vi firade ännu en födelsedan, eller faktiskt två. Linus fyllde 25, vilket tyvärr kom lite i skymundan pga allt som hände. Men Julia firades i alla fall på sin 27 års dag. Det är inte klokt att jag har barn som närmar sig 30. 

 

 

April

Jag var en spillra, fick ta kontakt med vården för stöd för att inte tappa det helt i perioder. Försökte för G:s skull hålla mig upprätt och jobbet och vardagen hjälpte mig med det. Rutiner blev avgörande och höll mig på banan. Jag klarade att jobba mycket tack vare att min kollega även är min vän. Hon visste allt redan från början och jag kunde komma till jobbet och göra det jag klarade för dagen. Det hjälpte mig att skingra tankarna, det hjälpte mig framåt. Jag fick hjälp med sömnen och jag fick hjälp med ångesten av sjukvården. 

Påsken kom och vi rensade garaget. Vi kunde den här tiden umgås som om inget hänt. Det var det märkliga. Mellan mina dippar var det liksom som vanligt. Det gav mig åter en känsla av hopp. 

Vi diskuterade huset och boende men det fanns ingen anledning till brådska med detta enligt M som tänkte sig att hyra en lägenhet framöver. 

En vecka senare hade han köpt en bostadsrätt tillsammans med K. Mitt liv rasade igen. Jag såg inte det komma. 

Min egen födelsedan firades i ett töcken av känslor. Och veckan efter lämnades skilsmässopapper till tingsrätten och insikten att allt på riktigt nu var över, att det hopp jag känt bara ett par veckor tidigare var en illusion och lögn slog mig med full kraft. Hur blåögd och naiv var jag egentligen? Alla nedlåtande tankar man kan tänka om sig själv tänktes, alla känslor känsdes, känslan av att åter blivit förd bakom ljuset kändes, jag var ett vrak.

Vi firade även två 80 åringar den här månaden, min fina faster Britta och hennes man. Britta är nog den piggaste 80-åringen jag känner, hoppas jag fått lite gener av henne. 

I slutet av månaden var jag, syrran, mamma och Agnes på Pernilla Wahlgren har Hybris. Pga pandemin 2 år försenat. Men det var härligt med en kväll full av skratt och att få umgås med några av mina närmaste. Julia blev tyvärr sjuk. 

 

Maj

Jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Nu ska jag också få chansen att starta om. Huset ska säljas och nytt boende införskaffas till mig och G. Jag gick på visningar, kollade hus och lägenheter och gick därefter hem och rasade ihop i en blöt fläck. Mådde som ett utskitet päron och orkade nätt och jämt ta mig igenom vardagen. 

Jag blev en robot som kontaktade mäklare, röjde, rensade, städade inför visningar, gick på visningar, räkande på min ekonomi, bröt ihop och började om. Ringa mäklare, röja och rensa osv, osv.

Jag gick ner några kilo den här tiden. Att äta gick trögt, allt kändes meningslöst och i mina svåraste stunder var jag inte mycket till människa. 

Vi firade Agnes 25 års dag och vi firade Niklas 30 års dag med fallskärmshopp (för honom). 

Jag hittade en bostad jag kände att "här kan vi trivas jag och Gotte och här får vi plats med både trumset och förstärkare"

Kontrakt skrevs och mitt bud accepterades.

Hängde lite med Sigrid som skulle döpas och mamma och mormor behövde förbereda kalaset. Dopet blev dock inställt pga sjukdom. 

G:s lekstuga fick flytta till Gustafs och Mors dag firades. 

 

Juni

Sommaren kom och vi grillade på altan, hade båda barnbarnen och alla utom ett barn kom på lunch, Husvisning anordnades med många spekulanter. Någon vidare budgivning kom aldrig igång då bankerna drog öronen åt sig, lågkonjunkturen började göra sig påmind och hot om räntehöjning outades på nyheterna. 

Vi fick dock ett bud och godtog detta. 

Det här var en känslosam tid och mitt fokus var att göra det hela så mjukt för G som möjligt. Han har levt hela sitt liv i huset och är känslig för förändringar. Att behöva gå igenom detta samtidigt som han kämpar med så mycket annat var tufft, och det var tufft att vara en stabil och klok mamma när hema mitt inre var i kaos och panik. Men vi klarade det jag och G. Han fick uppleva tillräckligt med trauma den här tiden. Tvingades möta en människa han absolut inte ville möta och var inte alltid så trygg. 

Jag fick semester och drog till sälen med Agnes och Ellen. De sprang ett lopp och jag hejjade på. Det var en mysig helg och välbehövlig återhämtning. Dock grumlades den av återkommande ångest och mörka tankar. Precis som allt annat gjorde den här tiden. Men jag vet att jag försökte leva, försökte att inte gräva ner mig och försökte stå upp och ta mig i kragen. Acceptera situationen. Lyckades inte fullt ut men gjorde mitt absolut yttersta. 

Midsommar firade jag i Äppelbo med mina föräldrar och syskon. Vi hade väldigt trevligt trots allt, trevligare än jag haft på hela året faktiskt. 

Packade för flytt och förberedde både mig och G för omställnignen.