Livet väntar inte, livet måste levas varje dag. Efter all skit som varit både det här året och när jag tidigare varit sjukskriven har jag satt livet på paus. Jag har varit tvungen för att över huvud taget kunna fungera. Att komma tillbaka i arbete, kunna försörja mig, kunna fortsätta jobba utan sjukskrivning trots allt som hänt det här året. Allt det har tagit sin energi och jag är glad att jag kommit så här långt med hälsan någorlunda i behåll. Eller nu ljög jag, jag mår inte alls särskilt bra faktiskt. Åtminstone inte vissa stunder. Jag har senaste veckan varit tom på energi, jag vaknar i en pöl av svett om nätterna, sjukt ofräscht men sant. Jag jobbar, äter och sover....repeat.

Men nu är det dags att börja leva igen. 

Jag måste börja med att göra en inventering i mig själv. Vad vill JAG uppleva? Vad vill JAG uppnå? Hur vill jag må och vad behöver jag för att nå dit? Vilka människor vill jag ha runt mig? Hur vill jag att mina relationer ska se ut? 

När jag kommit fram till det måste jag våga hoppa. Jag måste våga göra det som inte är i min comfort zon. Vi har varit två som planerat livet i så många år att jag glömt vem jag är när jag står ensam. Jag vet inte riktigt vilka mina drömmar är. Så jag får helt enkelt börja i nån ände.

Steg ett är att jag behöver tänka att det som hänt det här året inte är slutet, att allt är över och förbi. Nej, nu kan nya dörrar öppnas. Nya möjligheter och ett nytt liv börjar. Nåt tar slut och nåt annat börjar. 

 

Vad är det då som ska börja. Hur ska jag mitt i sorg, smärta och svek kunna se möjligheter?

 

Steg ett har jag redan tagit. Jag investerar i mig själv och går till botten med vem jag är . Jag har äntligen bokat upp mig  och börjat gå i terapi. Att ta hjälp är inget nederlag alls enligt mig. Att få hjälp att förstå sig själv och en möjlighet till förändring är nåt jag unnar mig själv och skäms inte ett dugg för det. 

 

Steg två är att göra det där jag tror att jag drömt om. Nämligen att resa och uppleva saker. Jag vill uppleva medan jag kan. Och jag tänker göra det på egen hand. Tror jag behöver göra det på egen hand faktiskt. Jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap och behöver utmana mig själv och min bekväma zon. 

 

Återkommer i detta ämne. Men just ikväll ser jag möjligheter och inte hinder. I morgon kan det vara tvärtom.