Igår lämnade du oss fina lilla mamma. I ditt hjärta fanns inget ont, i ditt hjärta fanns bara kärlek. Min bror beskrev det så bra, ditt hjärta var så stort men ändå räckte det inte till dig själv. Du satte alltid alla före dig själv, i alla lägen, in i det sista. 

 

Du lämnade oss plötsligt och utan förvarning, jag vill tro att det var helt enligt din önskan. Du lämnade oss först när du försäkrat dig om att alla mådde bra, att vi alla var i harmoni. Vi firade jul alla tillsammans, några på plats och några på facetime. Du gav oss din goda mat, du sprang fram och tillbaka med tårtan, du pysslade om oss och vi slöts i din trygga famn. Vi kände din kärlek och jag hoppas du kände vår. 

 

Du fick se mitt nya hem, du fick se Agnes nya kök, du har varit till Julia. Maja fick en docka av dig som du döpte till Lisa, hon älskar Lisa. Du stickade till Lilla Sigrid och var trygg med att Louise fanns kvar i mitt liv, du oroade dig för Jonas på andra sidan jordklotet du var stolt över Niclas som jobbar hårt. Du sa ofta hur mycket du tyckte om dem alla. Och Gotte, din lilla dräng. Jag minns när han presenterade dig för grannflickan när han var 5 "Det här är min älskade mormor". 

Sån var du du älskade och älskades tillbaka. 

 

Jag sörjer att du gick för tidigt. Du hade så mycket kvar. Du längtade efter flickorna i stockholm, du ville uppleva saker, du ville ta hand om oss, du ville fortsätta laga din goda mat. Pappa sa alltid att han åt på restaurang varje dag. Vi åkte aldrig därifrån hungriga.

 

Du vurmade för barnbarnen. Du var allas trygga punkt. Hos mormor/farmor var det lugnt, vilka stormar som än drog genom livet så var det hos mormor/farmor man kunde landa, där var allt som vanligt, där fick man en paus, där hämtade man kraft. Utan krav, utan press man fick vara den man var. Det såg du till. 

 

 

 

Du var navet som fick hjulet att snurra, du var limmet som förenade oss, du var orsaken till allt som var bra nu är det vårt ansvar att ta över den uppgiften, hitta en ny motor, det är vi skyldiga dig. Du har fått frid nu. Nu är ditt hjärta bara ditt och ni är många som kan fira in det nya året vart än ni är. 

 

Tankar snurrar som sig bör. Kunde jag gjort mer för dig? Ja, förmodligen. Kunde jag lyssnat mer på dig? Ja, förmodligen. Kunde jag lyft någon börda från dina axlar? Tro mig, jag försökte. Men du levde så som du ville, du ville leva för andra, det var din livsuppgift. Du hade inte varit lycklig om du inte känt att du gjort allt. Sån var du. Ingen ska känna skuld även om det är svårt att låta bli. Vi alla gjorde så gott vi kunde med dom förutsättningar vi hade. Och du hade inte velat ha det på något annat vis. Det är jag helt säker på. 

 

Vila i frid nu lilla mamma och tack för allt. 

Vi ses när tiden är inne. Tills dess ska vi göra allt för att förvalta det du byggt upp efter vår absolut bästa förmåga.

 

"When i need you 

You´ll be right outside my window

I feel your arms around me

When the wind blows

I still think you left to soon

But i am thankful for your time

Heavens lucky to have you and

so was I" (Mike Rogers)