Tände ljus idag. På minneslunden. 

Ibland skär saknaden som knivar. 

För två år sedan fanns ni båda kvar. Jag kunde ringa när jag ville och ni svarade. De trygga rösterna, de kloka råden. Ni finns med mig än såklart. Men jag hör aldrig er röst längre. Jag kan aldrig mer ringa och få ett svar. 
Ni gick för tidigt, jag behövde er längre. 

Nu försöker jag leva då som ni har lärt mig. Att inte vara egoistisk, att ta hand om mina nära. Ni lärde mig att relationer är värt mer än pengar och utan de nära relationerna är man fattig hur mycket pengar man än har. 
Ni lärde mig att hushålla och tänka efter. Inget hafs!

 

Då och då får jag tecken på att ni finns med mig. Det är med budskap av olika slag. Tex att man aldrig köper bil utan att kolla när kamreren är bytt. Sorry pappa.....tack för påminnelsen. 
Och mamma, jag lovar, vi ska inte tjafsa om skitsaker mer. 
på olika sätt visar ni er i mitt liv. 
Tex En låt på radion eller en kommentar från en kompis som (som jag med säkerhet vet kom från er). 
Det känns tryggt. 

Men jag saknar att inte kunna ringa. Jag saknar att ni inte finns längre. Jag saknar er.